honkenponken

Vad är egentligen syftet med att visa lottodragningen och andra jävla dragningar på tvn? Keno till exempel. Visst gillar jag gotländska, men meningslösare program får man ju leta efter. Snälla, kan någon förklara varför de visar skräpet...
 
Kram

Åhh, nu är Honkens lilla hjärna överhettad. Har inte sovit många minuter inatt. Alla möjliga tankar har snurrat runt. Ska jag få ett jävla jobb någongång? Vad för jobb? Jag önskar att jag kunde ta den här ovissheten med lite ro och tycka att det är spännande, men jag är visst inte så bra på det. Men det är andra tankar som snurrat runt också. Till exempel vilken annan färg man skulle kunna ha på väggarna i sovrummet, vad vi ska köpa i doppresent till M’s systers barn eller att vårt källarförråd måste städas. Men det värsta av allt är den där jävla julångesten som har börjat smyga sig på. I ett svagt ögonblick lovade jag att vi ska fira jul med mina päron i Motala, men nu har jag ingen som helst lust. Vill att jag och M ska fira själva här i Stockholm med vin och pizza istället för en massa köttig julmat och glögg. Gillar ni jul?  

Kram

Åhh, vaknade av att jag hade så ont i huvdet så jag trodde att jag skulle dö. Efter lite pip och gnäll fixade M Treo (trots att han höll på att dö själv). Men huvudvärk är det värt att ha idag. Gårdagskvällen med Fru Hatt och Tennis var en höjdare!

Nu frågar M vad jag vill ha till frukost, han erbjuder sig till och med att springa ner till affären och handla det jag önskar. Vilken man jag har va? Jag vill ha hamburgerdressing, men det kan man ju inte äta till frukost.

Fint väder är det också. Varför just idag???

Kram

Alltså jag har kommit på att jag är rädd för strykbrädor. Hur svårt och läskigt är det inte att fälla upp och fälla ihop dem? Det är ju rent ut sagt livsfarligt. Jag klämmer mig ofta och det låter och skramlar... Jag verkar ha helt fel teknik, helst när jag fäller ihop den. Undrar om jag kan be M att han visar hur man ska göra för att slippa plåster på varje jävla finger? Lite pinsamt kanske...

Kram 

Inte nog att jag var bakfull igår. Det kändes också som jag hade en förbannelse vilande över mig. M skrämde upp mig ur soffan och drog med mig ut på en promenad. Vi hann inte mer än att komma utanför porten så trampade jag i en hundbajs. Jag svor och hittade en vattenpöl där jag kunde skölja av skon. Efter en kvart skriker M "neeeeej". Jag blir livrädd och undrar vad som hänt. Då visar det sig att jag trampat i hundbajs nummer två. Då började jag bli på riktigt uselt humör och ville gå hem. M lyckades dock göra mig på bra humör igen genom att säga att vi skulle stanna och dricka kaffe någonstans. När vi väl var på fiket ville jag äta något. Bestämde mig för soppa (kanske ett konstigt val om man hade "ont i håret", men jag var sugen på det). Givetvis fanns det inga skedar att äta med. Till slut hittade jag dock en tesked som jag fick använda mig av. Det tog ju hur lång tid som helst att få i sig den där jävla soppan och mitt humör sjönk återigen. Efter detta skyndade vi oss hem så att jag inte skulle tjura ihop totalt. Kan det vara en förbannelse? Vågar jag överhuvudtaget gå ut idag?

Kram

Åhh, kan någon förklara varför det luktar rå lök i vårt städskåp? Hur äckligt som helst ju...

Kram

Igår kväll fick jag installera om MSN messenger på min dator. När att var klart såg jag att en människa, som inte har en aning om vem det är, hade lagt till mig. Dum som jag var klickade jag på okej och sen drog det hela igång. Samtalet var ungefär så här:
Okänd person: hej
Honken: hej hej 
Okänd person: Varför har du inte hört av dig?
Honken: vem är du?
Okänd person: Jag är din sons mamma. Var har du hållit hus?
Honken: haha... ja, jag har inga barn
Okänd person: Sluta spela dum
Honken: men jag är bög och jag har inget barn
Okänd person: Du gör det bara värre för dig själv när du håller på sådär. När ska du börja ta ansvar?
Honken: Nu börjar det här bli jävligt jobbigt. Jag har ingen lust att prata med dig mer. Jag är inte den personen som du tror
Okänd person: Du skiter totalt i ditt barn.
Honken: Hejdå, nu blockerar jag dig.

Herregud, jag kunde ha blivit pappa i ett nafs. Usch, lite dåligt samvete fick jag efter att jag blockerat henne. Men vad skulle jag ha gjort?

Dagens projekt är att fixa internetbank (ja, jag vet att jag är hopplöst efter), men det är först nu som jag tröttnat på att posta de där kuverten med räkningar en gång i månaden.

Kram

Puh!!! Gud vad skönt! Datorn mår bra igen och jag är ganska många pengar fattigare... men men huvudsaken är att datorn är fixad. Jag var helt ledsen och förbannad igår eftersom datanissen sa att alla foton som fanns på datorn antagligen inte skulle gå att rädda. Nu gjorde de det som tur var och jag är jätteglad. Nu ska jag direkt bränna ner alla foton på skivor så att man kan sova lugnt inatt. Det sjuka var att M och jag pratade förra helgen om att vi skulle bränna ner allt. Vi fixade skivor, men längre kom vi inte. Men nu fick man verkligen den blåslampan i arslet som behövdes för att bränna över alla foton illa kvickt. 

Jag måste dock träna på en sak upptäckte jag efter att datorn kraschat. Jag måste bli mindre otålig. Jag ville ju att datanissen skulle fixa det på stubinen. Jag vankade runt som en äggsjuk höna i lägenheten och sprang ner till butiken direkt i morse för att kolla om han var klar. M däremot är lugnet själv och säger att det bara är att vänta. Jag måste blir mer som han. Jag blir så himla stressad och otålig (inte bara i den här situationen). Det kan ju inte vara nyttigt? Terapi nästa!

Kram

Åhh, varför kan aldrig M vara tyst på mornarna? Jag funderar på att vaddera hela honom så att jag slipper alla ljud. Men värst är ändå den där jävla snooze-knappen. Här ska det snoozas femhundrafemtioåtta gånger varje morgon. Det gör mig vansinnigt irriterad. Jag tycker att man ska avskaffa snooze-knappen! Jag går alltid upp direkt när klockan ringer (när jag måste gå upp alltså). Visst får jag blodtrycksfall och yrsel, men det är det enda sättet för mig att komma upp ur sängen... 

Kram

Jag har kommit på att jag tycker att det är ganska äckligt med bananer. Det bara växer i munnen och smaken är helt unken... blää... Bara ordet banan är ju ganska fult.  

Erkänn att det skulle vara gosigt att ha ett marsvin!? 

Kram

Åhh, sitter här i soffan och försöker samla mig efter en mycket jobbig dröm, iallafall för en hemmafru som jag. Drömde att jag storhandlade på ICA Kvantum i Kungens Kurva och hade ett jättelass med varor med mig till kassan. När jag betalat och skulle packa ner varorna i påsar såg jag att de bara fanns lösgodispåsar att packa i. Jag älskar visserligen papperspåsar (och lösgodis), men det här var ju fan löjligt. Det hela slutade med att jag satte mig ner på golvet och bröt ihop, sedan vaknade jag. Usch, jag är fortfarande helt skakad. Jag kommer att utveckla en fobi mot livsmedelsbutiker efter det här. Är det kört tror ni, eller finns det hjälp att få?

Kram

I helgen vill M gå på båtmässan i Älvsjö. Jag fick panik när han började prata om det, men kunde pusta ut efter en stund. Vår kompis U ville nämligen gå med och då slapp jag. Nu är problemet bara att U är nykär och dumpade M för att åka till sitt lammkött till pojkvän i Helsingborg, så nu är vi tillbaka på ruta ett. Jag får dåligt samvete men vill verkligen inte gå. Jag hatar att kolla på båtar. Jag kan till exempel inte säga om en båt är fin eller ful. Jag har liksom inte den förmågan. M säger: "åhh, vilken fin båt" eller "tyckte du den båten var fin?" "Vet inte" är det enda jag kan svara... och hur kul är det?
 
Varför kommer det aldrig en mässa om såpoperor (man skulle lätt kunna ha en mässa bara om Rederiet), glass eller ögoncremer istället? Det är ju saker som verkligen betyder något.

Kram

Nu får det vara nog! Jag står inte ut ett ögonblick till! Jag blir verkligen GALEN! Idag är sista dagen som jag kommer stå halva förmiddagen och para ihop strumpor som är nästan likadana. Jag ska slänga alla våra strumpor och så ska jag köpa en jävla massa nya, helt likadana strumpor. Då är det ju bara att sätta ihop dem två och två utan att tänka.

Alternativet är att lansera engångsstrumpan. Det borde ju funka, eller? Fan, jag borde bli entreprenör.

Kram

Ajajaj, jag tror att jag har brutit ett revben. Nej, jag har inte slagits med någon nere på gatan, halkat på en isfläck eller försökt att krypa in genom fönstret till tvättstugan för att jag låst in nycklarna. Igår kväll skulle jag öppna en vinflaska. Korken satt så himla hårt och jag blev förbannad. Jag tog i för kung och fosterland. Ett tag kändes det som ett par blodkärl i huvudet var på väg att brista, men sen brast ett revben istället... eller nåja, en sträckning fick jag iallafall. Shit, att det kan göra så ont.

Jag har nu tagit mig igenom halva Pantertanter-boxen och hela ostbågspåsen. Idag blir det mer...

Kram 

 

Är det inte himla skoj att få paket helt utan anledning? Liksom när man minst anar det. Igår fick jag det av M. Jag har definitivt inte gjort något som förtjänar paket. Har varit en sur gammal hagga de senaste dagarna, men det kanske är då man behöver överraskningar mest. Vad fick jag nu då? Jo, säsong tre av Pantertanter.

Nu blir det först en tur in till stan för att försöka hitta ett par skor som inte är sneakers utan något lite varmare. Igår när jag var ute så kändes det som jag skulle få kallbrand och varenda tå skulle ramla av. Jag kollade till och med när jag kom hem så de inte börjat svartna... tårna alltså... Eftermiddagen ska jag sedan tillbringa med "The Golden Girls" och en påse ostbågar. Snacka om en höjdarlördag. 

Kram 

Sådär ja, nu var man hemma igen då. Snacka om höstchock när jag klev av planet. Åhh, den senaste månaden har varit underbar! Jag är egentligen en väldigt hemmakär person, men nu hade jag ingen som helst lust att komma hem.

Sista stoppet på resan var i Chicago. Vi bodde på Hilton och när vi checkade in så blev vi, helt utan anledning, uppgraderade till ett jättetjusigt rum med två badrum på executive-våningen (killen i receptionen måste tyckt att vi var så himla snygga... haha, närå) . Dessvärre såg jag inte röken av Paris Hilton (Tennis, jag är ledsen). För övrigt så gillade jag Chicago jättemycket, trots att jag blev medtvingad och kolla på en massa skyskrapor, konstiga hus och lyssna på vilka arkitekter som hörde ihop med vilka hus. M är ju arkitekt och hade läst på duktigt om vilka hus man skulle kolla på. Zzzz, tänkte jag, men bet ihop och verkade intresserad och glad.

Bäst på hela resan var ändå Cooköarna (och besöket hos min kompis A på Barriärrevet förstås). Fatta vilka stränder och vilket vatten det var där! Helt sagolikt romantiskt. Det är nästan så man skulle haft med sig förlovningsringar... haha. Jag ska snart ladda över bilderna från digitalkameran och lägga ut lite bilder på bloggen. 

Igår gick vi och lade oss klockan 16. Det var nog rekord i tidighet. Jag kan aldrig sova på flygplan så klockan fyra igår eftermiddag kändes mitt huvud som ett kokt ägg så det var bara att knyta sig. Jag sov till klockan fem i morse. Då var ryggen stel, magen tom och urinblåsan sprängfull. 

Dagens projekt är att besöka Arbetsförmedlingen och visa att jag är hemma igen. Jag måste också köpa en vinterjacka fort som fan. Det snöar ju till och med ute nu...
 
Kram