honkenponken

I eftermiddags var Martin och jag ute på söndagspromenad. Egentligen brukar jag mest få ångest av söndagspromenader, men eftersom vädret var kanon så jag kände att jag var tvungen att gå med. Blev ganska snart på dåligt humör eftersom alla människor vi mötte gick i bredd och låtsades som att de ägde trottoaren. Det var hela tiden jag som fick väja och gå undan... Det gjorde mig vansinnig. Till slut gick jag bara brevid Martin utan att vika en tum när vi fick möte. Jag fick ett par ordentliga smällar på min axel, men det var det värt!!!

Sedan gick vi hem och lagade mat. Stekt torsk och potatismos. Jag öppnade en flaska vin under tiden vi lagade mat. Eftersom mitt blocksocker var nere på noll och min mage var helt tom efter den ansträngande promenaden så blev jag onykter efter ett par klunkar. Jag spillde vin över hela arbetsbänken, potatisen kokade över och jag sabbade den fina dubbelpaneringen som Martin gjort...

Jaja, nu sitter jag här i soffan iallafall. Mätt och fortfarande onykter. Min kinder är blossande röda och Martin brygger kaffe...

Kram