Stress
Kram
Jag är precis likadan. Alltid i alldeles för god tid - och jag hatar att vänta. Det är så tröttsamt. Men de gånger jag försöker att inte vara i så god tid så stressar jag ihjäl mig för att jag kanske kommer att bil för sen. Vad är den gyllene medelvägen?
Jag är också sån. I GOD tid överallt och så sitter man där och väntar...
Åh vad jag känner igen mej! Tidspessimist de luxe! Vi får gå en kurs.
Det är ett pensionärstecken. Jag är likadan. :)
Du börjar bli som "morsan" :-) Hon står och trajar i hallen när det är 3 timmar kvar innan man ska åka. Som bäddat för konflikt oss i mellan.
Finns det inga tidsoptimister i din bloggkrets? Då finns det en nu iaf. Vad skoj att få åka till Amsterdam.
Gud jag är precis likadan :)
Hanna, Kim, Tennis, Sissi och Tania: Visst är det jobbigt? Jag ska kolla upp om det finns någon kurs vi kan gå...
Flabban: Haha... japp, börjar bli som din morsa. Jag ska bli tidsoptimist... nu!
Ha ha ha. Jag är också precis likadan. Vill alltid vara ute i väldigt god tid. Och skulle jag någon gång råka vara sen, ja då är alla andra det också så då har jag stressat totalt i onödan ändå...
:-/
Hahaha...Jag är också likadan. Jag är ute i så god tid att det faktiskt är pinsamt. Jag undrar hur jag kommer att bli när jag blir pensionär på riktigt. Kommer jag att vara ute dagen innan alla evenemang då för att vara på den säkra sidan eller?
Om det är något som jag totalt hatar så är det puckot som stressar så in i helvete så man bara vill slå ner den. Två timmar, jaja hoppas du gillar taxfreshopping. Eller dina kollegor snarare.
hahahaha!! Jag kan ju sticka ut ur mängden då, och berätta att jag är en sjuk tidsoptimist, som alltid är liiiiite sen. Fast det har blivit bättre med åren.
Och jag håller med ovanstående skribenter som har antytt att det är en ålderpryl. Tyvärr.
Välkommen hem i alla fall!
Aronson: haha... precis! Är man sen så är de andra det också! :-/
Fia: Haha... åhh, dagen innan!
Anonym: Ojdå, bäst att jag passar mig så att jag inte blir nerslagen då...
Lotta: Kan jag få gå på kurs hos dig? ;-)
Äsch det handlar inte alls om ålder utan om personlig läggning och i viss mån vana. Själv är jag något så trist som tidsrealist. När jag pendlade mellan Göteborg och Stockholm i flera år skulle jag ha förlorat dygn, veckor på att vara ute i god tid. En gång kom vi till 6-tåget 20 minuter för tidigt en morgon kollegan och jag och visste inte vad vi skulle göra så vi tog en rask promenad och kom ångande tillbaka 3 minuter innan avgångstid som vanligt...
Trösta dig med att tidsoptimister nästan alltid är hänsynslösa mot sin omgivning och gärna skryter med hur mycket de senast kom för sent, särskilt till möten där många suttit och väntat på dem.
Annaa M: Vill också vara tidsrealist!
I like the site. Shame about the problems with the guestbook.